Spelmarknadens nyckelord

Marknadsandelar, affärsrisker, omsättning i brutto och netto, vinstmarginal, kostnader och återbetalning till spelarna är några av nyckelorden för spelbranschens alla spelbolag oavsett vem som är ägare. Det som skiljer spelbolag åt är ägandet. Det finns en mix av ägandeformer: statligt ägande, privat ägande, stiftelser och olika ideella organisationer. Grundprincipen är densamma för dem alla: att skapa ett överskott på sin spelprodukt som i sin tur ska komma ägaren och/eller bidragsmottagaren till godo. Inget galet eller konstigt med det. Överskottet från spel finansierar en rad behjärtansvärda ändamål som till exempel idrott, kultur, kampen mot psykisk ohälsa, verksamheter som vänder sig till barn och ungdomar, forskning … listan kan göras lång.

Det tjänas pengar på spel. Enligt Lotteriinspektionens (LI) siffror för 2017 omsatte spelbolag med licens i Sverige lite drygt 17,2 miljarder kronor netto. Med netto menas de pengar som är kvar efter det att spelarna tagit ut sina vinster. LI uppskattar att de spelbolag som ännu inte har licens, men erbjuder spel i Sverige, omsatte lite drygt 5,5 miljarder netto. Totalt omsatte alltså spel om pengar i Sverige lite drygt 22,7 miljarder kronor netto år 2017. Bruttoomsättningen är lite drygt hälften så stor. Statens kaka, i form av 100% ägande av Svenska Spel och skatt från ATG, landar på knappt 6,2 miljarder.

Baksidan av spel om pengar

Spel om pengar är ett nöje – ett tidsfördriv. Det kan vara en hobby, ett socialt kit och en möjlighet att som spelare bli rik om man har tur eller är skicklig. Rikast blir dock i slutändan den som haft möjlighet att erbjuda spel till allmänheten. Men hur trevligt spel än kan vara är det förknippat med en del negativa konsekvenser; konsekvenser som behöver hanteras. Dessa konsekvenser har lett till att staten har försökt hitta en medelväg genom reglering för att försöka att jämna ut oddsen mellan de positiva effekterna och de negativa konsekvenserna.

Spelmarknaden jordklotet runt regleras i huvudsak av tre skäl: 1) säkra intäkter till staten, 2) för att förebygga ekonomiska fiffel som t.ex. penningtvätt, och, sist men inte minst, 3) spelberoende. Spelberoende är den där “lilla tuvan” som alltid dyker upp och måste hanteras. De negativa konsekvenser som spel genererar har vuxit i betydelse hos lagstiftande politiker, de myndigheter som reglerar spel, hos spelbolag själva och i det stora allmänna medvetandet.

En liten del står för en stor andel

Det finns många skäl till att frågan om spelberoende vuxit i betydelse och varför kraven på spelbolagen att agera mer ansvarsfullt har ökat.

Ett skäl är digitaliseringen av spel. Spel har tagit steget in i våra kök och byxfickor och den utvecklingen kommer att fortsätta. Det finns ingen väg tillbaka till den glada dåtiden. Digitaliseringen har i sin tur lett till att spel har globaliserats. Spel om pengar vet inte längre några landsgränser vilket totalt har förändrat förutsättningarna för den politik som hittills har drivits kring spel. Politiker har tvingats förändra lagstiftningen.

Digitaliseringen och globaliseringen riskerar att påverkat statens intäkter i form av minskad skatteinkomst, vilket haft en påtaglig inverkan på konkurrensen mellan spelbolagen. Konkurrensen har lett till en rad förändring för spelarna. Det finns fler spel och spelformer att välja bland, återbetalningen är högre, odds stiger till spelarens förmån, det erbjuds fler och mer eller mindre komplicerade bonussystem för att locka nya kunder och spelare får löften som att de har sina vinstpengar på sitt spelkonto på några minuter. Alla löften och alla fördelar spelbolagen erbjuder för att locka nya spelare vill man givetvis berätta om – och det har lett till tsunamin av marknadsföring från spelbolagens sida.

Allt färre spelar om pengar

Samtidigt: i takt med att spel digitaliseras och globaliseras pågår och det ena mest fantastiska erbjudandet efter det andra reas ut av spelbolagen, spelar färre och färre spel om pengar. Faktum är att bara lite drygt 50% av den vuxna svenska befolkningen spelar minst en gång om året. Den siffran är bara en av många siffror som forskningen runt spel levererat. Många tror inte på den siffran, utan tänker att det måste nog vara fler som spelar. Men faktum kvarstår: den siffran är korrekt.

Många tror att fler och fler spelar eftersom de ser siffror från Lotteriinspektionen som bekräftar, svart på vitt, att omsättningen i spel stiger såväl brutto som netto. Det kan inte gå ihop om färre och färre spelar.

Men det finns en förklaring till paradoxen. Forskning visar att en liten andel av spelarna står för en oändligt stor andel av omsättningen. Cirka 10% av spelarna står för drygt 50% av omsättningen. Jag upprepar: cirka 10% av spelarna står för drygt 50% av omsättningen. Huvuddelen av de pengarna kommer från personer med någon grad av spelproblem. Det är ett problem att så relativt få personer spelar för så hiskeliga summor. Det är problem på individnivå, för de nära och kära som drabbas, för arbetsplatser, för samhället och som jag ser för spelbolagen, deras ägare och förmånstagare.

Kostar spelets baksida någonting?

Självklart kostar spelets baksida. Hur mycket är det dock inte riktigt så enkelt att lista ut. Ekvationen som krävs för det arbetet innehåller en rad poster som är enkla att räkna på – och andra som är betydligt svårare att prissätta.

Ibland begår personer med spelproblem brott för att finansiera sitt spelande, t.ex. ekonomiska bedrägerier som att låna (läs: stjäla) pengar från företaget man arbetar på. Bedrägeriet upptäcks, polisanmälan upprättas och den skyldige erkänner. I den processen uppstår en rad faktiska kostnader: polisens tid, åklagare, domare och advokater. En dom leder för det mesta till en påföljd, till exempel en villkorlig dom eller fängelse. På de åtgärderna finns det definitivt en prislapp.

Det finns också kostnader som är svårare att estimera, både positiva och negativa. Vad är värdet av det nöje, den uppskattning och den spänning som spel erbjuder personerna som spelar? Vad är, utöver det monetära, värdet i att som förmånstagare kunna känna sig trygg i ekonomi och kunna planera långsiktigt?

Men vad kostar en skilsmässa? Vad kostar den ångest och oro som drabbar personen med spelproblem och hans/hennes anhöriga? Vad kostar tankarna om att ta sitt liv som ett sätt att hantera skulder, skuldkänslor och depression? Vad kostar ett självmord samhället?

Det är ingen enkel uppgift att lösa kalkylen. Det har gjorts försök att räkna på om spel är en plus- eller minusaffär för samhället. För ett antal år sedan publicerade Svenska Spel en rapport med slutsatsen att spel om pengar i bästa fall är ett nollsummespel för samhället. Andra rapporter visar på samma siffror: spel om pengar kostar mer än det smakar.

Jag avslutar bloggen med det som alla forskare alltid avslutar sina föredrag med, nämligen att det behövs mer forskning i ämnet spelet pris.    

Taggar: marknadsandelar, spelmarknad, reglering, digitalisering, spelets pris
Kategorier: Blogg