Spel om pengar. Behandling med psykologiska metoder eller läkemedel vid beroende eller problemspelande

Av: SBU: Statens beredning för medicinsk och social utvärdering.
Publicerad: 2016
Kategorier: Om spel motivation kultur och spelproblem
Kanaler:

Referenslänk

Abstract:

Resultaten kan sammanfattas som:
För psykologiska behandlingar förbättrades oftast studiedeltagarna över tid oavsett om de fick någon behandling eller stod på väntelista.

Skriftlig självhjälp och kort rådgivning har möjligen ingen kliniskt rele­vant effekt på antal dagar med spelande eller satsade belopp. Det går inte att bedöma effekten av skriftlig självhjälp och kort rådgivning på skattad svårighetsgrad eller tillfrisknande då det vetenskapliga underlaget är otillräckligt.

Motiverande samtal (MI) och varianterna Motivational Enhancement Therapy (MET) och personanpassad normerad återkoppling (PNF) har troligen ingen kliniskt relevant effekt på antal dagar med spelande, satsade belopp eller skattad svårighetsgrad jämfört med väntelista eller sedvanlig handläggning (bedömningssamtal, kort rådgivning). Metoderna har möjligen inte heller bättre effekt på tillfrisknande än väntelista eller sedvanlig handläggning.

Kognitiv beteendeterapi (KBT) utan hänsyn till förmedlingssätt, har möjligen effekt på skattad svårighetsgrad jämfört med kontrollinsatser. Det går inte att bedöma effekten av KBT på antal dagar med spelande, satsade belopp eller tillfrisknande då det vetenskapliga underlaget var otillräckligt. En kombination av KBT och MET eller mindfulness har möjligen en måttlig effekt på skattad svårighetsgrad jämfört med kontrollinsats. Det går inte att bedöma effekten av kombinerad behandling på antal dagar med spelande, satsade belopp eller tillfrisknande då det vetenskapliga underlaget var otillräckligt.

Det vetenskapliga underlaget för att bedöma om interventioner riktade till en spelares partner kan påverka spelbeteenden är otillräckligt.

Inga av studierna i granskningen visar att en kombination av flera insatser ger större effekter på spelbeteenden än enstaka insatser.

Det behövs ytterligare forskning för att klarlägga huruvida läkemedlet naltrexon, som idag används vid behandling av spelberoende, kan minska graden av tvångsmässigt spelande. Tre studier pekar mot att naltrexon skulle kunna vara effektivt men för två av dem är resultaten inte signifi­kanta. Biverkningar som magtarmproblem och muntorrhet är vanliga.

Det vetenskapliga stödet för att bedöma om läkemedlen amantadin,akamprosat, baklofen, bupropion SR, nalmefen, olanzapin, paroxetin och valproat har någon effekt på spelberoende är otillräckligt då det inte finns mer än en mindre studie på vardera substansen.

Det vetenskapliga stödet för att bedöma om litium har någon effekt på spelberoende är otillräckligt då endast en studie har jämfört litium med placebo